Jag har nått…

…det innersta!

Från början var det yngsta frökens rum, sedan blev det en enkel walk in closet och numera är det ett upplag! Där förvaras hur mycket som helst och i ärlighetens namn har jag inte koll på allt som finns där. Men en sak vet jag och det är att längst in i högra hörnet, bakom garderoben, står min låda.

Lådan med stort L!

I går banade jag mig fram dit och lyckades skrapa på ytan. Hittade filmisar, gamla bilar, brev samt mina konfirmationskort och där fastnade jag.

När jag var i den åldern var det nästan en självklarhet att konfirmera sig. Själv gjorde jag det under sommaren vilket innebar fyra veckors läsning i stället för en gång i veckan under vinterhalvåret. Jag ångrade det inte för en sekund för vi hade en ung och nytänkande präst så det blev många intressanta diskussioner.

Då hörde det till att man hade konfirmationskort vilket var en form av visitkort som man sedan bytte med varandra. Jag minns att min mamma ville jag skulle ha ett strikt med bara namnet men jag lyckades driva igenom något helt annat. Ljuva blåklockor blev det i stället…

Numera konfirmerar sig färre och färre och jag undrar om det längre finns någon som beställer konfirmationskort. Sonen bestämde sig tidigt för att han, precis som pappa, inte skulle bli ”konsumerad” men han ändrade sig.

Är du konfirmerad?

Trevlig lördag på det medan jag letar vidare.

kort

Categories: Uncategorized | 63 kommentarer

Inläggsnavigering

63 thoughts on “Jag har nått…

  1. Åh så fint! Det borde man ha idag oxå.
    Jag är inte konfirmerad, skulle inte ens döpas men gammelfarmor kom och hälsade på… ha ha.

  2. Jag är konfirmerad, vi åkte bort en vecka och läste.. sen en konfirmerades jag i norska kyrkan.
    Ett minne för livet.

    Kram ❤

  3. Mysigt med en låda med minnen. Jodå, Jag är konfirmerad🙂
    Kram och fin helg!

  4. Tror inte jag hade något val – alla konfirmerades sig då och så även jag och jag tror jag har mina konfirmationskort kvar också … någonstans…
    Ha en fin helg!
    Kram

  5. Mari

    Lila violer på mitt om jag inte minns fel. Jag åkte iväg på läger fyra veckor. Båda våra kids gjorde det samma och konfirmerades i scoutskjorta. Men då var det ingen som hade konfakort (kom jag precis på att vi kallade dem) längre.

  6. Jag konfirmerade mig, Maken likaså (första gången jag såg honom, i kyrkan på hans konfirmation midsommarafton 1972) Alla barnen också och vi har alla haft konfirmationsminnen.
    Mitt var som det som sticker upp längst till höger i din bild, det som står upp liksom. Har jag bestämt för mig…

    • Våra tre barn är konfirmerade men bara äldsta fröken hade kort. Nu tror jag inte att någon har det längre. Då har du känt maken din länge😀

  7. Oh, jag minns dessa fina kort!
    Jag konfirmerade mej för att man bara skulle göra så. Tyvärr hade jag en fruktansvärd präst, ung men inte trevlig. T o m min mor som normalt sett inte skulle tänka sig att klaga på prästerskapet förstod mig. Det var faktiskt ingen trevlig konfirmation och väg dit. Men konfirmationsfesten var trevlig!!!!

  8. Härliga minnen…🙂

    Jag konfirmerades på sommaren på Österlen. Det var en en 3-veckorskurs som jag minns det. På rasterna gick de tuffa grabbarna till snabbköpet och snattade godis… jo, jo så var det.

  9. Härliga minnen, jag är det förr gjorde man ju det men inte så mycket nu kram

    • Nej, nu är det andra tider. Fast i våra kyrkor är det alltid sommarkonfirmation. Populärt hos bland annat Stockholmarna som invaderar här sommartid…

      Kram

  10. med en bra präst kan det bli fina diskussioner! Inte riktigt så när jag satt i kyrkan till vänster med flickorna och pojkarna till höger, när vår 65-årige präst såg till att vi lärde oss Katekesen utantill… Annars hör det till allmänbildning att ha koll på vår historia och koll på varför vi firar vissa helger, men det minns jag inte om jag lärde mej då….

    • Så var det verkligen inte för oss utan redan på min tid diskuterade vi mycket kring etik och moral. Håller med om att det hör till att veta varför vi firar vissa helger och att kunna se dem i ett historiskt perspektiv.

  11. Hälften av barnen är konfirmerade, här är de fortfarande 95%, men ishockey och musik hindrade två av sönerna delta tillräckligt många helger i diskussioner…

    • Här är det också ganska många som konfirmerar sig och sommargrupperna är väldigt populära. Många av sommargästernas barn passar på att konfirmera sig när de är nere.

  12. Så roligt jadå jag är konfirmerad och hade sådana kort🙂 jag läste inlägget under o va roliga kronor jag har ännu inte fått någon nyhet i plånboken ännu vet inte varför dem byter? ha en fin lördag kram

    • Inte jag heller men jag förmodar att det finns en viss livslängd på dem. Fast just mynten borde hålla mycket längre än sedlar…

      Kram och det samma!

  13. Vilka fina kort! Minns inte att vi hade såna? Det hade vi nog inte…

    Jodå. Jag är konfirmerad. Dom flesta på min tid verkade göra det för presenternas skull, men jag gjorde det för farmors. Hon hade blivit djupt besviken om jag skippat det hela… Men sen mååånga år är jag inte med i kyrkan längre.

    Ha en finfin lördag!

    • Mina föräldrar förväntade sig nog det men jag tror inte att de hade tvingat mig om jag avstått. Presenterna spelade inte så stor roll för mig men jag minns att jag fick en guldmedaljong av mina föräldrar. Vi är med i kyrkan men jag kan inte påstå att vi är särskilt aktiva…

      Tack och det samma!

  14. Vad roligt att du hittade korten! Jodå, jag hade också sådana och i egen ”design” med liljekonvaljer och gullvivor på. Inget kors!
    Konfrimerad är jag och gick också en snabbare kurs. vi hade en väldigt bra präst och det blev nga bra diskussioner. Han hade heller inga problem med att jag satt kvar i bänken och inte gick fram och tog nattvarden med mina kamrater. Jag förstod inte vitsen med den symboliken och konfirmationen är ju själva ”förhöret” diskussionen dagen innan.
    Spännande att nu gå igenom din låda.
    Trevlig lördag!
    kram!

    • Det tycker jag var en klok och bra präst. Nattvarden ska man delta i om man vill och det betyder något för en. Själv har jag avstått det vid många tillfällen.

      Ja, mycket och det är så många minnen som dyker upp! Hittade precis min nalle som jag fick när jag föddes och min första mattebok…

      Tack och det samma!

      Kram

  15. Visst är jag konfirmerad och minns korten inte dess syfte och vad som är ursprunget till dem.

  16. Härliga minnen. Nej, jag är inte konfirmerad. Och våra barn är inte döpta. Kram.

  17. Vilken trevlig låda du hittade🙂 Och visst är det så att man ibland fastnar i gamla minnen!
    Nej, jag är inte konfirmerad, men jag minns att några av mina kompisar hade såna där fina konfirmationskort!
    Kram och trevlig lördag

  18. Vilka fina konfirmationsminnen! Jag har kvar mina kort med namn men inga bilder, blev konfirmerad 1956.
    Ha det bra och gräv vidare! 🙂
    Kram

  19. Gick i en klass där hälften inte konfirmerades, däribland även jag. Lycka till med dina skatter, ska bli kul att se. Ha det bra👍😀🌼💚

    • Tycker det är bra när man själv får bestämma. Förr tror jag att många kände sig tvingade och så ska det inte vara…

      Tack och det samma😀

  20. Jag är konfirmerad, precis som mina systrar,
    pga min mors absoluta vilja,
    ja vi hade inget att säga till om,
    hon ansåg att det var det enda rätta…

    Numera – så fort jag fick bestämma själv – har jag lämnat kyrkan å Elin är icke döpt.

    Jag hoppas Du får en fin lördag, kram

    • Det är verkligen tur att det finns en valfrihet i dag för så ska det vara. Våra barn är döpta och konfirmerade. Min släktings barn döptes ej men de ville konfirmera sig så då blev det ett dop för alla barnen och det gick bra det med.

      Kram och ha en bra lördag!

    • Någon valfrihet fanns det icke då mamma var orolig å inte ville vi skulle skilja oss från mängden,
      då ”alla” konfirmerade sig så fanns det icke något val, för tänk va skulle folk säga om jag inte gjorde som alla andra…
      Nu har min mor bättrat sig på den punkten å är inte riktigt lika rädd för att vara annorlunda.

      • Kan tänka mig att det var så förr och kanske speciellt på en mindre ort. Numera kan man tack och lov göra som man vill. I alla fall i vårt land… Skönt att din mamma bättrat sig på den punkten.

  21. Jag konfirmerades i Linköpings domkyrka i en lite grupp. Prästens son var med. Först många år senare avslöjade min mor att prästen var dödssjuk och ville hinna se sin son konfirmerad innan han dog

  22. Om du visar ett foto på dig själv som konfirmand ska jag göra detsamma 😃

  23. Jajjemensan, hemma hos oss var det självklart att vi skulle konfirmera oss…dock har jag inget minne av konfirmationskort!:)
    sv: är inte mycket som slår en grekisk sallad när man är i grekland!:D

  24. Nytänkande präster finns det gott om idag. Misstänker jag. Och undrar om Vår Herre har prio ett

    • Det krävs nog för tillströmningen till kyrkan är väl inte den största. Skulle inte tro det utan i dag finns nog mycket annat som anses betydligt viktigare…

  25. Jag är konfirmerad. Det är inget jag ångrar men idag skulle jag ha tagit ett annat beslut. Jag beundrar mina ungar som, trots att nästan alla i deras ålder konfirmerades, stod emot trycket och bestämde sig för att inte göra det bara för att få presenter och pengar. Varken jag eller min man försökte påverka dem i någon riktning.
    Konfirmationskorten var något som stärkte sammanhållningen bland alla oss som konfirmerades. Jag tror att jag bytte kort med alla i de parallellklasser som fanns på vår skola och de flesta hade jag inget att göra med annars. Det var kul🙂
    Vår präst såg ut att vara en bra bit över pensionsåldern men jag måste ha gjort ett gott intryck för jag fick bära korset när vi tågade in i kyrkan. Jag kände mig ganska falsk för han trodde nog att jag var både troende och en blivande flitig kyrkobesökare. Men jag var bara en duktig flicka som jag brukade vara. Det är i alla fall många glada minnen. Tack för den påminnelsen🙂

    • Faktum är att jag skulle valt att konfirmera mig i dag. Tycker om upplägget numera och det känns som värdefulla möten och diskussioner. Men visst är det bra att valfriheten finns. Religion får aldrig bli något som tvingas på barn och ungdomar men tyvärr är det fortfarande så. Skulle inte påstå att jag är så religiös men jag tycker om ritualerna som finns inom den svenska kyrkan. Tycker dessutom att besöka kyrkor när jag är på resande fot men tyvärr är vanliga gudstjänster mördande tråkiga…

      Så lite så!

  26. sockenvagenssota

    Nej jag är inte konfirmerad, en tradition som VII nte haft riktigt i min familj… men tycker det hör lite till allmänbildningen! kram

  27. Men åh…konfirmationskort!!! De ser bekanta ut, tror minsann att jag också hade såna…men om jag har dem kvar, det vete tusan! Jo, jag konfirmerade mej, troligen för att alla andra i klassen gjorde det. Ingen av våra pojkar är konfirmerade…
    Ha en fortsatt trevlig kväll!

  28. svar Jag tror det har med adrenalin påslag att göra, att allt handlar om t ex min far & Elin å att jag då icke tillåter mig att slappna av utan går på högvarv, så då när allt lugnar ner sig å jag kan slappna av så kommer krämporna å vips är sjukdomen i full gång. Att jag dessutom hade X antal promenader som mål å inte lät kroppen vila gjorde troligtvis sitt, som Du kanske vet har jag ju inte kunnat sova, antagligen eftersom jag varit spänd och beredd på det värsta, att riskera slappna av å inte kunna utföra akut utryckning fanns inte på agendan. Nu när det varit lugnt i snart två månader har kroppen kommit på att den faktiskt är sjuk… adrenalinet är borta.
    Sköterskan jag var till med mina allergiutslag/eksem pratade ju om att jag var i full krigsberedskap,
    att jag var tvungen att börja tänka på mig själv innan jag lade till utmattningspsykos till övriga diagnoser.

    • Så är det säkert. Vet ju själv att jag oftast blir sjuk varje lov när jag tillåter mig att koppla av. Kroppen är komplex på många vis!

  29. yfronten

    Jag kände inte till konfirmationskort, men så är jag inte konfirmerad heller. Vad fina de är!

  30. Jodå visst är jag är konfirmerad. Fina minnen därifrån har jag och exakt såna där kort som du hittat. Va roligt att ha dem kvar!! Och filmisar! Vilken höjdare i nostalgilådan!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: