Znogges hörna, filialen

…som absolut inte är en katt ber hämed att få presentera sig! Jag såg dagens ljus den 8 april 2008 i en liten skånsk håla som i alla fall har den goda smaken att ha en anständig marknad. Fast anständig… Nåja, nu handlar det inte om sedelärande vanor eller flickor som fryser utan om mig, en liten loppa som verkligen kan hoppa och studsa. Säger man plats till mig är det inte säkert att jag sitter där så länge!

Mitt kennelnamn gör att jag hamnar i fruktavdelningen för jag är nämligen uppkallad efter en kinesisk clementin! Inte illa alls, jag menar bara smaka på namnet! Ellendale! Vackert, var Mattes första tanke och tanke nummer två var ”hon kommer att kallas för Ellen”! Stackars Matte som avskyr namnet Ellen! I huset som hon bodde i fanns ”tant Ellen” som var ett rivjärn och i Kulla-Gulla-böckerna fanns en annan elak Ellen! Matte som älskade Kulla-Gulla och nästan var hennes namne…

Men nu är jag här och det med besked! Den andra vetefärgade typen som kallas Herr Hund har verkligen fått veta att han lever! För hans del är det slut med att tryna bakom en soffa i godan ro. Nej numera sätter jag sprätt på honom och hänger antingen i skägget eller svansen. Ärligt talat undrar jag vem det är som är flockledaren här hemma? Men jag gillar honom precis som han gillar mig. Att tonen är rå men hjärtlig och att ett och annat morr förekommer hör bara till spelets regler!

En av mina bästa egenskaper är att jag äter! Jag lever för att äta medan min kompis, Herr Hund, äter för att leva. Ni ser själva! Hur tråkigt måste han inte ha det! Så fort han vänder ryggen till spanar jag in hans matskål och gör en attack! Matte brukar bli sur så numera äter vi i olika matsalar! Tråkigt, för maten smakar alltid bättre när man har sällskap.

Jag är irländska medan min polare är amreikanare. Kan låta kryptiskt för den oinvigde men det har med min päls att göra. Finns alltså olika pälssorter och jag uppfyller nämligen rasstandarden medan Herr Hund är lite mer tveksam anser somliga. Vill väl inte kalla honom för ”Balla Bastarden” men han skulle nog sågas vid tassknölarna av en fanatisk domare i utställningsringen. Men min Matte och Husse ser till den inre skönheten och älskar oss lika mycket.

Tack för det!