Ja, det är frågan! När man som vi har bott i samma hus och på samma gata i tjugofem år så lär man känna sina pappenheimare. Man vet att grannen mittemot tvättar båda bilarna varannan vecka vare sig det behövs eller inte, att grannen på hörnet dräller sina saker fritt omkring och ser lika lyckling ut för det och att äldre paret inte är så sura att de förtjänar en padda i brevlådan! Men…

…man lär sig också att vissa alltid är först med viktiga saker! Så därför blev jag inte alls förvånad när jag, i sällskap med Herr Hund och Miss E, fick se första advent göra entré under vår kvällspromenad. Vem behöver en kalender eller en almanacka? När elljusstakarna dyker upp i fönsterna och något festligt intar carportsgaveln hos grannen längst bort så vet man vad klockan är slagen! Första advent om en vecka och i år var det inget undantag!

Det tycker jag är bra. Tyder på ordning och reda, sinne för traditioner och stabilitet i tillvaron. Dessutom slipper jag utstå små elaka pikar för att jag råkar vara lite ”hialös” när det gäller att få upp stakarna och ljusslingorna. Det finns alltid någon som är värre

Ha en fin söndag!

…ser ut så här:

1. vaknade med huvudvärk
2. men fick städat det mesta
3. långrunda med hundarna
4. min pappas dödsdag
5. putsat fönsterna
6. misslyckat med gadinerna…

…men det tar sig kanske!

God natt från mig!

Sov sött!

…till bloggfest damp ner i inkorgen för en liten stund sedan. Röj med trevliga och prisade bloggare är det som står på tapeten. Hade jag bott i trakterna så hade jag gärna tittat in om på Momma i Stockholm nästa lördag. Svingat en bägare eller två, spanat in folk IRL och satsat på klackarna i taket! Nu känns det lite långt och aningen kort varsel… Fast kanske missar man årets grej!

…så skulle våra nya panelgardiner varit på plats. Nu gick det inte som planerat! Ingen skugga må dock falla över Husse. Tämligen snabbt och effektivt kom gardinstången på plats. Sedan återstod bara gardinerna. Bara… Jo, jag tackar! Om man köper en gardin som ska vara 45 cm bred så räknar man inte ens i sin vildaste fantasi med att den bara är 41 cm. Speciellt inte om avståndet mellan fönsterna är 43 cm och måste täckas om det inte ska se för jäkligt ut. Det såg för jäkligt ut så nu åker gardinerna i retur. Själv får jag bege mig ut på gardinjakt i stora staden och måttbandet kommer att bli min trogne vapendragare. Kanske redan i morgon…

…på köksbordet och sedan dess går ingen säker. Herr Hund och Miss E har uttalat sig med bravur, Husse vill nog inte bli citerad och själv funderade jag mest över min röst. Jag som är så trevlig låter som ah, jag vill inte ens tänka på vad! Äldsta fröken som har en behaglig dialekt och röst låter ännu proffsigare medan jag själv borde hålla näbben stängd och INTE gå i fällan fler gånger!

Eller så är det bara inbillning och brist på vana att höra sig själv tala. Riktigt patetiskt när man tänker efter för jag babblar liksom på ganska mycket och utsätter andra för mina mer eller mindre visa ord och min väna röst. Fast jag tar nog det säkra före det osäkra och ligger lågt tills vår blivande paparazzo (hon har en kamera också) försvunnit ut på sitt uppdrag!

Ha en fin lördag!

…ser ut så här:

1. tidigt uppe
2. bra på jobbet
3. någon glömde ett möte
4. flocken samlad
5. mysig kväll…

… nu säger jag god natt från mig!

Sov gott!

…än vad man gör sig! I dag har jag en präktig finne på hakan. Kan det vara ett gott tecken eller är det sviterna efter ris- och gräddbullsfrossandet?

…och satte ut vår trädgårdstunna igår även om det inte var vår vecka. ”Går det så går det” var min inställning och det gick vägen vilket passade mig perfekt. Inte för att jag blivit överambitiös eller drabbats av någon oanad passion för trädgårdsarbete! Nej snarare är det så att jag vill städa undan hösten innan det är dags för advent. Dit är det bara en vecka vilket jag tycker är en hisnande tanke! För inte var det väl länge sedan vi satt ute och grillade, njöt av sköna bad och fortfarande hade vår Sicilienresa i färskt minne. Men tiden går… Även denna höst.

I dag är det i alla fall fredag vilket känns så skönt, så skönt. Veckan har varit intensiv men också en riktigt glad. Självklart tänker jag på yngsta frökens körkort som det glada. Det intensiva har så klart med jobbet att göra och får vackert stanna kvar där. Både trädgårdsarbete och hemarbete blir för mycket för mig. Fast rättningen av matteböckerna, den kommer jag inte undan hur gärna jag än vill.

Äldsta fröken ska låna bilen i morgon då hon ska ut och göra en intervju. Eftersom pojkvännen jobbar kommer hon redan i kväll, äter middag med oss och sover över. Trevligt så klart och uppskattat av hela gänget inklusive våra fyrbenta. Som jag skrivit tidigare är Herr Hund som vax i henne händer Och det är verkligen ett gott betyg!

Trevlig fredag!

…ser ut så här:

1. dagen inleddes med, just det, ett möte
2. annars bra
3. dagen avslutades med, just det, några möten
4. sonen kom hem från studentstaden
5. långpromenad med hundarna
6. bakade chokladprickar
7. en hel del hemarbete…

…men nu börjar jag äntligen bli klar. alla försök till att komma i säng i tid går alltid i stöpet. undrar varför…

Suck och god natt!

…ska man så klart få när körkortet är i hamn. Men eftersom det är tanken som räknas så blir det två av enklare modell. Billiga i drift och så… Skulle det bli kris finns alltid vår bil att tillgå. Yngsta fröken får gärna vara chaufför vid festligare tillfällen Lite nytta vill man liksom ha efter all övningskörning!

För övrigt har dagen varit bra men intrensiv. På mitt jobb är jag inne i en period som överträffar det mesta. Det är möten, möten, möten och när de är avklarade är det bara att börja om från början igen. Åtminstone ytterligare två veckor framåt kommer det att se ut så men sedan hoppas jag verkligen att det ska lugna ner sig.  Det finns liksom en gräns för hur länge man orkar köra på i så högt tempo… Jag vill dessuton kunna fokusera på andra saker i mitt arbete! Gärna känna mig ledig när jag är ledig…

Nu blir det risbulle