…att ekonomin får styra.
För så tror jag tyvärr att det är.
Vi pratade med en av kommunens biståndshandläggare som helt förnekade att det fanns möjlighet att få hjälp med boende till vår mamma. Sorgligt men sant om det skulle vara så.
Sedan pratar vi med en bekant som arbetat som biståndshandläggare och då får vi ett helt annat svar. Får tips om lagparagrafer, rättigheter och skyldigheter samt vad man som anhörig ska framhålla.
Just nu känns det som att inom vården vill man bara få hem patienterna så fort som möjligt och sedan ska anhöriga helst ta över ansvaret. Fixa, trixa, sälja och köpa lägenheter. Så några snabba besök av hemtjänst på det!
Ärligt talat så tycker jag att en del av det som jag har sett under mammas sjukdom och rehabilitering är rent ut sagt för jäkligt! Personal som tycker att patienterna är till för dem och inte tvärtom. Kommunen som helst inte vill ta något ansvar. Låter så fint på deras hemsida om medbestämmande och möjlighet att få påverka sin situation som gammal och sjuk.
Trygghet och livskvalitet.
Jo, god middag, säger jag bara!
Visst finns det mycket folk ”på golvet” som gör ett fantastiskt jobb men det räcker inte när det inte får kosta…
Vi ska alltså ha en uppföljande vårdplanering i dag. Syster min kan inte vara med så jag får hålla ställningarna.
Trevlig torsdag!
På dom bara! Säg att du har kontakter på Sicilien
Tack för tipset och det stämmer ju
jo, eget boende, inget ålderdomshem…..
Det håller jag med om. Eget boende är något att eftersträva. Men det kommer till en gräns där man inser att det kanske inte fungerar och då måste det finnas ett alternativ. Inte ålderdomshem, modell förvaring, utan ett tryggt boende i egen lägenhet med vård att tillgå.
Det sista vi vill ha är en bruten lårbenshals för då är det riktigt illa…
Tråkigt men sant, för visst styr ekonomin många av deras beslut. Och anhöriga är mycket billigare än personal.
Bra att du är förberedd inför mötet och hoppas det går bra.
Ja, det får vi hoppas. Hoppas på att det är kloka personer som verkligen har mamma i fokus…
Skulle inte ni kunna fixa det här kan nog ingen! Det är så bedrövligt och man blir både arg, ledsen och rädd inför vad som kan komma att hända den dag man själv behöver hjälp. Fy sjutton för att bli gammal och beroende
Lycka till idag!
Kram, Ingrid
Men så är det. ”Alla vill leva länge men ingen vill bli gammal” säger många… Som gammal borde man kunna ha det bra och tryggt.
Kram
För att orka vara sjuk måste man vara frisk, eller ha drivande anhöriga. Galet!
God morgon på dig trots detta, bråka rejält idag!
Ja, det är skvatt galet… Suck…
Hej Znogge. Jaha jo det är väldigt olika upplever jag det i kommunerna, Mindre kommuner som jag bor i där är det riktigt skapligt en fungerande hemtjänst de kommer hem till folk ibland
5 ggr om dagen samt kommer med maten också vi har 2 äldreboende i vår by och det finns plats man kan få vänta ibland mellan 14 dagar till en månad som värst.Jag kan inte klaga på vår äldreomsorg. Men jag menar också att som anhörig ska man ställa upp för sin mamma eller pappa eller vem det nu är för det är ju vi närmaste som känner dem bäst. Men det kostar ju med så hemska pengar att driva omvårdnad och kommunens plånbok är ju ganska tunn på de flesta ställen. Men omsorgen måste få kosta jag menar att man får dra in andra saker då typ bibliotek annat underhåll med kanske Kommunerna fick ju mer pengar som skulle fördelas där det behövdes men det räcker inte långt, Stort problem är det när våra gamla blir senila och behöver tillsyn hela tiden man får kanske ställa dem i kö tidigt innan som de gör/gjorde med dagis du vet,Jaja hoppas du får ordning på det du behöver håller tummarna
I stora staden där min mamma bor är trycket på vård och omsorg väldigt stort. Det finns stora grupper som saknar inkomster vilket gör att det blir som det blir. Ekonomin är hårt pressad. Vissa handläggare konstaterar bara att platser inte finns men den enkla sanningen är att det inte finns tillräckligt. Kommunen äger problemet men det går ut över andra…
Tack för tummen!
man borde slippa allt sådant krångel när man är äldre. Hela livet är en kamp känns det som ibland
Skrik högt idag så kanske kanske ….
Livet kan verkligen vara en strid…
Jag ska hojta om det behövs.
Här skulle vi flytta min farmor från en kommun till en annan för att hon skulle få vara närmare oss. Den gamla kommunen ville inte ens påbörja ärendet! Men efter tjat och hot om anmälningar mm så tittade man iaf på hennes ärende och då gick det väldigt snabbt. På bara någon månad hade hon lägenhet och flytten gick av stapeln. Tyvärr kunde hon bara bo i den lägenheten i knappt ett år, sen blev demensen för allvarlig. Först skulle hon inte få flytta igen, men så fort en läkare hade sett på MR att halva hennes hjärnan var ”död” så gick nästa flytt på bara någon vecka. Så nu bor min kära Farmor på ett äldreboende med eget rum, men gemensamt kök. Här äter hon tillsammans med andra, slipper vara ensam och rädd, är vaken på rätt tider och vi är trygga med att hon har tillsyn. Så visst får man bråka, men det ska ju inte behövas! Stå på dej och lycka till!
Så skönt för din farmor att det trots allt blev bra till slut. För visst ska våra gamla kunna känna sig just trygga och ha en bra tillvaro. Extra viktigt när demens tillstöter också. Här blir det till att testa hemma så får vi se. I vår kommun ska man nästan vara döende för att få ett boende.
Fy så. Ledsen och arg man blir , tröttsamt att hela tiden behöva föra en kamp för sina rättigheter.
Det tar i alla fall oerhört på krafterna!
Det tar tid och tär på energin när man måste strida för saker och ting
Ha en bra dag
Ja, det gör det verkligen och jag är så trött på det nu! Vill bara att allt ska vara som vanligt. Men så är liksom inte livet…
Tänk att man alltid måste strida och kämpa för allting.
Hoppas det ordnar sig
Kramen♥
Nja… Vet inte vad jag ska säga men hemgång är på gång!
Kram
Usch vilken energi detta ska ta. Hoppas att mötet gick bra.
Kram
Det gick okej…. Suck!
Kram
Personal som tycker att patienterna är till för dem och inte tvärtom. Den meningen har jag själv sagt och tänkt många gånger för så verkar det vara.
Kostnaderna styr allt om jag lyssnar på media, läser press och så vidare kommer alltid ordet ekonomi in när det diskuteras vård skola och omsorg. Olika ord men alltid med tanke på ekonomin, aldrig omtanke och ödmjukhet.
Sambo och hans syskon tänkte köpa ett tidigare äldreboende, bygga om och fortsätta driva det med en helt annan affärsidé än vad kommunen och de övriga privata har i sin budget. För dem var inte den stora vinsten det viktigaste utan just omtanken om människan. Nu blev det inte så när sambo blev sjuk för något år sedan. Jag har en fantastisk historia om ett äldreboende i Linköping som byter huvudman nä det nuvarande anses för dyrt. De boende rasar eftersom de verkligen älskar att bo där med denna huvudman som vägrar att dra ner på kvalitén. Hennes koncept hade de tänkt använda sig av, en god vän till min svägerska som verkligen brinner för sin verksamhet, men tyvärr.
Precis. Så fort det gäller skola, vård och omsorg ska det sparas in. Läste senast i dag att KK i Malmö ska få sänkta anslag. Förlossningarna kostar för mycket. Då ska man betänka att kvinnorna åker ändå hem samma dag. Nej, numera är patienterna till för personalen och intee tvärtom. Men våra politiker och ekonomer blir också gamla en dag. Men de har väl så höga pensioner att det inte spelar någon roll…
Jag håller alla tummar och tår att det löser sig. Att du och din syster och fixar detta. Att det går bra för er Mamma. Det vet du, hopppas jag. Kände att vi verkligen behövde övertyga biståndshandläggaren att Mamma skulle få annat boende än hemma, då hon inte vågade bo hemma ensam längre, på tredje våningen utan hiss… Nu hann hon inte till ett annat boende (tack-o-lov då det som erbjöds var vidrigt), inte ens till hospice… På avdelningen på stora sjukhuset var personalen underbar, det är Bror min och jag tacksamma för.
Kramar
Vi gör vad vi kan och hoppas att det ska räcka. Men ibland känns det som om man slåss mot väderkvarnar och hjälplösheten är stor.
Kram