…ser ut så här:
…så nu måste jag kolla upp ett och annat.
God natt från mig!
…och jag förstod plötsligt varför det legat bestick på marken utanför ett hus!
Det var nämligen nytt för mig det här med ”gratisloppis”.
Fungerar i alla fall som så att man utanför sitt hus sätter saker som man vill bli av med. Första gången jag såg det handlade om bestick i nysilver. Hur snygga som helst men jag vågade inte stanna och ta några. Jag menar tänk om det var ett experiment och någon lurpassade bakom gardinerna!
När jag tog min vanliga cykeltur i dag så stod det saker på andra sidan gatan och nu med en uppmaning om att ta det man ville ha. Med tanke på att jag gjorde rent hus i helgen borde jag inte samla på mig något mer men jag kunde inte låta bli.
Dels har vi så gräsligt ont om vaser, dels var tallrikarna från Gustafsberg och Rörstrand så söta. Lite krackelerade förvisso men fullt användbara ändå! Krukan tycke jag bara är så söt så den kommer att få fungera som ytterkruka även här!
…när min mamma berättar att hon tycker att nattpersonalen är ovänlig.
Snäser och svarar otrevligt…
Min mamma hade pratat med en sjuksköterska som gav henne rådet ”säg inget till dem för då blir det kanske värre” och så lovade hon i sin tur att prata med dem.
Sådant kan få mig att gå i taket för som patient är man i ett utsatt läge och i en beroendeställning. Så jag tågade raskt ut på expeditionen och talade med en annan sköterska. Fick direktnumret till avdelningsföreståndaren. Tyckte jag skulle ringa henne. Hon hade hört det förr…
Så har det varit liknande tongångar i natt så kommer jag att kontakta henne under dagen. Visst, alla kan ha en dålig dag och en gång är ingen gång. Jag kan också förstå om det är stressigt. Men händer det igen är det inte ok. Inte på långa vägar och jag är inte rädd för att säga till. Men det borde inte behövas. Kan man tycka…
Annars måndag och ny vecka.
Ha en fin dag!
Senaste kommentarer