…men säger det igen.
Jag tycker inte om det!
Jag tycker absolut inte om att bli fotograferad.
Bakom kameran, ja hemskt gärna för där stortrivs jag. Men så fort jag hamnar framför känner jag mig okomfortabel och stel som en pinne. Dessutom är det ju bara så svårt att le naturligt på befallning. Jag vet att vissa har den förmågan men jag besitter den inte.
Det är alltså dags för den årliga fotograferingen för oss som sliter och släpar på arbetsplatsen. Visst kunde jag väl smita undan men det ses inte med helt blida ögon så i stället tränade jag lite igår på hemmaplan.
Det gick så där om jag ska vara ärlig…
…så jag hoppas på att det lossnar i dag.
Ha en fin torsdag!
Ha ha du är som jag hamnar jag ”i” kameran så är jag den första att radera, hoppas det lossnar i dag så det blir fin fina bilder ! Ha en bra torsdag !
Jag befarar det värsta
Tack och det samma!
Känner igen det där, har nog endast en handfull kort på mig själv… får skärpa mig å försöka bjuda till då det vore roligt att ha lite familjebilder och inte enbart bilder på barnen, vill ha en fotovägg med hela familjen vad det lider… får offra sig för konsten ;-D KRAM!
Ja mn får offra sig för konsten även om det sitter hårt inne
Kram
man måste nog bara vänja sig:)
Ja, så kan det vara!
Den där känslan känner jag igen. Jag är absolut inte ”fotogenisk” och avskyr att bli fotograferad. Men du måste ju
Lycka till!
Kram, Ingrid
Men du blir ju balltid jätte bra på bild!
Kram
Vad duktig du var som övade! Jag har övat upp poser som trollar bort de värsta skavankerna, hehe. Sen gäller det att le med ögonen!
Aha, det är det som är hemligheten!
Där känner jag igen mig = ))
Älskar att fota andra men jag VILL INTE va med på bild själv.
Ha en fin dag.
Kram Helene.
Tur då är jag inte ensam om att känna så!
Tack och det samma!
kram
jag kan le naturligt när 3-åringen fotar, dessutom är det liksom inte mitt utseende som står i focus….
Det förstår jag att du kan!
Vi får väl se bilderna på bloggen sen, va?
Ha ha! Inte en chans
jag håller med du! Jag får alltid panik när jag ska bli fotograferad, mest för att jag ofta lyckas göra någon konstlad min eller halvblunda eller se ut som jag tuggar på något….att ta kort på andra däremot tycker jag ä jätteskoj;)…fniss
Konstiga miner är jag också expert på. Tyvärr…
Vacker bild!
Och lycka till idag!
Tack och tack!
Ha att hamna på bild brukar kännas jobbigt håller med, eller är det för att man inte är van?
Bilden ovan är ju jätte fin på dig!
Lycka till i dag då
Sussi
Tror att det är mycket från person till person men kanske också en vanesak! Tack, men bilden är inte på mig utan en av döttrarna.
Tack!
Hoppas det går bra med fotot!
Det lär visa sig någon gång i oktober! Men jag hyser inga större förhoppningar
Inte? Vill du ha tips så kan du fråga syrran och mej, vi gillar skarpt att vara med på foton! Men det kanske du redan visste?
Kram
Kram
Detsamma för mig och jag ler stort … träna … det måste jag också göra ifall att någon tar fram kameran så är jag beredd. =)
Det hjälpte inte mig mycket och inte blev det bättre av att kollegorna skojade friskt med mig!
Håller med om att det inte är kul att bli fotograferad, för det är så svårt att se naturligt avslappnad ut. Jag ställde ändå upp igår på ett gruppfoto och var skapligt nöjd över bilden.
Precis, visst är det svårt. Skönt att du blev nöjd med bilden. Skapligt nöjd i alla fall.
Här är en till som hatar att bli fotad! Men jag har också själv tagit massor av kort på andra. Jag undrar om det är en medfödd talang att gilla fotandet. Ser på goda vänners lilla barnbarn som bara blir strålande på alla bilder medan andra barn runt om inte alls gör sig på bild. Jag har då ingen talang för att le på kommando
Ja, jag tror att det delvis är medfött. Kanske något om att gilla att vara i centrum. Jag vet inte…
Jag har alltid hatat att bli plåtad.Håller med om att det är svårt att le på befallning
Stört omöjligt skulle jag vilja säga!