Det bär mig emot…

Fullmåne över Grekland

…att erkänna det.

Men det går inte att förneka längre.

Hur gärna jag än vill!

Vi går mot mörkare tider och det börjar märkas på kvällarna. Visst vet jag väl att det vände redan runt midsommar men nu börjar det bli märkbart på ett annat sätt. Inte så att jag tar kvällsrundan i mörker redan men nog går det på fel håll. Med mina mått mätt i alla fall.

Tyckte också att jag hörde höstsuset i vinden i dag men det måste väl ändå har varit inbillning?

Apropå något helt annat så ska bilen på service i dag. Alltid lika intressant att se hur det går. Jag vågar knappt inte säga det men peppar, peppar har vi inte haft några större problem hittills men det är inga garantier. Minns när vi hade Renaulten! Allt rasade på den på ett par år trots att vi köpte den nya. Aldrig, aldrig mer säger jag bara…

…men håll gärna en tumme!

Skulle mycket väl…

 

…kunna bli åska i dag!

Luften är förtätat, klibbig och det regn som föll nyss var inte av den uppfriskande sorten.

Bara blött och grått men ändå med en doft av sommar…

Hur som helst så är det en passande dag att köra till stora staden. Jag har lovat att fixa ett par saker till min mamma och dessutom titta till hennes lägenhet. Sedan blir det besök hos henne. Gäller att passa på när jag är ledig för när plikterna börjar om en vecka kommer det inte att kunna bli lika ofta. Tyvärr men det är den bistra sanningen…