…att förstå hur intensivt och tröttsamt det är att vara i väg med 30 barn i tre dagar!
Kände att jag bara var trött i alla inlägg men så fick jag också en aha-upplevelse!
Tänk er ett barnkalas som varar i två, tre timmar och så femton förväntansfulla barn. Om man då sätter det i ett tredagarsperspektiv och dubblar antalet barn samt tillägger att man umgås nästan dygnet runt. Då är ribban lagd!
Så kryddar man med oroliga barn. Rädda barn. Överaktiva barn. Glada barn. Ensamma barn. Destruktiva barn.
Det tar på krafterna så in i bomben och man blir så trött att det det inte är sant. Men det tillför också en annan dimension!
Tilliten, ömheten, tryggheten, förtroendet, gemenskapen, vänskapen och glädjen!
När man skrattar så man håller på att gå av på mitten glömmer man en hel del. Men det hindrar mig inte för att känna en stor tacksamhet över att det inte är ett regelbundet inslag i min tillvaro.
Så några bilder på det.
Av ytterst förklarliga skäl inga personer alls. Inte ens anonyma ryggtavlor utan det får räcka med den till synes rofyllda naturen…
Trevlig torsdag!
Detta bildspel kräver JavaScript.
Senaste kommentarer