…lägga upp en bild på Pruddelutt , Skatan och undertecknad men det gör jag så klart inte utan i stället får ni njuta av Skatans porträtt av Herr Hund och Miss E. Inte det sämsta alls kan jag säga! När jag var lite sade min pappa ofta ”det bästa vi har, det sätter vi på bordet” ! Även om målningarna just nu står där så ska de förflyttas till hedersplatsen vilket troligen blir i hallen. Får fundera lite… Fast kanske inte för länge för av någon väldigt märklig anledning ligger hammaren på skrivbordet! Hur sjutton har den hamnat där?

Hur som helst visade sig både Skatan och Pruddelutt vara två helt vanliga och trevliga bloggare och inte några sexualförbrytare eller galningar som äldsta fröken dillat om. Vi pratade, promenerade och åt glass i vår lilla håla. Kladdkakan som jag hade bakat fick vi dumt nog inte ätit men sonen lovade att åtgärda den detaljen och så var det problemet ur världen Ibland är det väldigt smidigt med tjugoåringa söner som har god aptit

Nu har de dragit vidare var och en på sitt håll men kvar har jag ändå människorna bakom två av mina bloggvänner. Det känns kul!